Rätt så nice idag. Fast svalt det gjorde jag.
Kom upp till Båstad runt 11, något försenade. När min familj är sen - och det händer inte ofta – början fyra varelser hyperventilera och bli något stressade. I alla fall,vi fick parkering – mitt på en gräsplan åt helsike från dit vi skulle – och jag i höga hälar skulle trippa lungt i raskt tempo efter mina kära uppfostrar och blodsbandssyster. Kul sa jag på skoj. Sen såg jag nästa hinder – det kändes lite som gladiatorernas hinderbana - en stort jäkla torg med natur sten. För er som inte vet är naturstensbeläggning än värre än gatsten för högklackat. Efter att ha överlevt med halva självkänslan i behåll fick min kära moder den stålande idéen om fika på stranden. Mys på hög nivå. De tvingade mig genom blöt sand till den parkbänk som var närmst havet men längst att gå. Så klart. Lunchen var kul tills det började droppa från himlen. Jag och min blodsbandssyster började trampa lite fruset och min underbara pappa pekade mot ett fik med en kopp kaffe. Lovely – I just have to say. Sedan var det tennis och tennislooken totalt.
Nu sitter jag i en oglassig lastbil och fryser häcken av mig. Fast jag har ju hört att kyla bränner fett så det är väll positivt. Typ. Jag har i alla fall en kär vän under täcket i natt. Von Hamilton – en pålitlig man må jag säga 
Kärlek
