Lana Lovely

Good Morning

Desire

Styrka

Strength is born in the deep silence of long-suffering hearts; not amid joy.

Sir Arthur Helps

 

Vill inte gå på min föreläsning. Överhuvudtaget.

Livet är ganska drygt en måndags morgon även om man har en sen föreläsning. Det gäller att hitta alla de bästa ursäkterna för att stanna hemma. Illa att jag inte har några.

 

 

Gåtan

En dörr öppnas. Ett nytt rum innanför. Ett rum att undersöka och leta överraskningar i. Det finns ingen väg tillbaka. När du stängt dörren är den borta. Bara en ny dörr att öppna. En ny nyckel att hitta. Fortsätta på vägen som inte har ett slut. En väg som man inte vet vart den leder.

Pain

Ett krossat ägg under en regndroppe.

Har nog aldrig riktigt förstått vad jag menat med det förrän idag. Nu vet jag…

My sis

Min syster är rätt så cool. Hon är lite lätt min inspirationskälla. Min stilkälla. Och min modekälla. Hon är helt enkelt min källa. Tyvärr har källan flyttat till huvudstaden, så jag får överleva på de små droppar av henne som faller ner hela vägen till Lund. Så som denna bilden. Den föll hela vägen ner till lilla Lund från stora Stockholm. Bedårande. Och hon är halvt min.

Contributor Magazine

Gerlinde Dautel and the Publishers House from magnus magnusson on Vimeo.

 

Helt tagen av denna filmen. Underbara fäger. Så inspirerande. Hittade den på http://www.contributormagazine.com. Måste springa och köpa nya numret av The Contributor, helt galet fantastisk tidning. Dags att uppdatera tidningshögen!

Passed away, rose again.

En blogg är ingen blogg om man inte skriver på den. I den. För den. Med den. Därför har min blogg varit snått avliden ett tag som jag inte ens vet hur länge det var.

Så varför börja? Humpfry.

Vem vet. Inspirerad? Oh ja.

Igår inträffade nämligen det fantastiska att jag lyckades övermanöverera Facebook. Segen var ljuv och söt som en en sockrad citrons sura sötma mot tungan. Jag lyckades nämligen radera alla min posts på Wallen. Att lyckas med detta har varit en ungdomsdröm som nu har gått i uppfyllelse. Det är som att jag blivit en annan människa. Jag har inte längre några bittra minnen att bitcha över men samtidigt förlorade jag alla de fina uppdateringarna och inläggen från Paris-tiden. Men det är smällar man får ta i krigets hetta.

Mitt förflutna på Facebook är alltså bortsuddat. Och suddas ska det fortsätta göras. Att sudda är bra. Det fick man lära sig som bra. Sudda bort en sur min. Sudda bort stavfel, räknefel och alla andra fel och lära sig rätt. Sudda bort kompisens hud. Sudda bort sin egen hud.

Dumt egentligen att sudda. Fel är fina och hud är bra. Om man inte är sur ett litet tag kan man inte vara glad. Extremerna behövs. Sur – Glad. Hud – Sår.

Det var nog dumt. Att sudda Facebook. Ärr från att sudda hud finns kvar. Men inte min Facebook Wall.