Snart är det vår och alla känslorna av vår, värme och vilja kommer komma flödande. Dock behöver jag lite inspiration just nu för att klara mig dit. En månad till, möjligtvis två. I vart fall trillade jag som vanligt in på Sartorialists blogg för att få tillgång till vad jag sökte. Och vad hittades jag? Jo ett uppslag om en ny tidning som ska komma igång nu. Gentlewoman. Från skaparna av Fantastic Man. Googlade och fick fler träffar. Helt ärligt verkar den great. Så innan jag trillar ner till Linnéa ikväll ska jag inom en tidningsbutik och catcha tidningen. Om den har kommit in än. Jag menar – vi är ju faktiskt i Sverige så hur stor är risken? Här kommer allt in två år efter alla normala.
En annan obsession jag har fått på senaste tiden (sedan igår) är att gå igenom alla våra modetidningar och riva ut bilder. Kreativt? Kanske. Ska göra ett collage med inspirerande vackra människor. Energi.
Just nu är största längtan att flytta ut i huset igen. Saknar det lugna i ensamheten. Saknar friheten och möjligheten att styra. Bara en eller två månader kvar nu. Jag håller ut.
Dock saknar jag inte den kommande lördagen. Den kan få vara framtid ett bra tag till…
Got you everything I wanted when I wasn’t sitting on it…
Just nu funderar jag mellan två alternativ. Antingen att hoppa upp i en fåtölj framför en brasa med en filt över benen och plugga upp min franska grammatik. Det andra alternativet är att trilla ihop i min säng och sova bort alla täcken på sömnbrist som har uppträtt i mitt ansikte… Inte cool. Antagligen ska jag börja koka te nu och tända brasan. Stirra in i elden. Fundera. Och verkligen inte plugga.Tack och lov att Spotify finns. Musik som piggar upp med inslag av meditativ effekt om man kompar det till en brasa och en stor kopp te… Vem vill inte vara mig just nu?Kärlek och ta vara på varandra – människan är ett djur but keep it quiet !
Inte stenad som fysikt stenad med stenar och inte med olagliga medel. Bara riktigt fruktansvärt trött. De stvå första turerna idag var overkliga. Jag red runt i en dimma och tittade i kors. Så nu ska jag upp till farmor och farfar på fika – vilket ger grym energi. Plus att jag kan vara ett av de sämsta barnbarnen i världen. Farmor opererades i måndags (1 vecka sedan!) och jag har fortfarande inte hälsat på. Idag när jag ringde upp för att boka fikatid lät hon rätt besviken över mig frånvaro. Illa. Arvslös nu igen? Antagligen.
Inatt kom jag i kontakt med en ny artist för mig. Jag vet att jag kan vara ganska efter och tror att jag verkligen är det än en gång. But -Eddie Vadder är knarkbar och jag lovar – jag är beroende.
Precis hemkommen från Lund och en väldigt fascinerande natt. Eller är verkligen fascinerande rätt ord? Den hade sina krokar och upplopp med några ganska långa raksträckor. Kvällen började hemma i Dalby – med en Malin bredvid mig. En buss. En vilsevandring i Lunds skogar. En mellanfest. En chillstund. En filmstund. En sovpaus på soffan. På något vis blev natten längre än tänkt och väldigt mycket mer intressant än vad jag hade kunnat ana från början. Play the game and play it fare.
Och då menar jag inte vädret. Nej, mammas humör inför middagar/fester. Woho – om någon kan vara sur och vresig är det hon. Otroligt. Anar att det går i släkten och jag kommer bli likadan. Illa… Någon som vill ta på sig rollen att påminna mig om typ 10år att chilla inför fester? Tack på förhand!
Kvällen – som var sjukt planerad – har helt plötsligt blivit ett hav av möjligheter. Och vilken ska man välja? Beslutsångesten som ett brev på posten. Tack och lov har jag Malin. Hon gör nästan alltid bara bra beslut…
Nu ska jag vika servetter för det är så ofantligt kul
Varför har jag ont i axeln? Stort mysterium. Ibland uppkommer åkommor man inte kan förklara – detta är en sådan. Ingen otillåten aktivitet som kan förklara. Ingen tillåten aktivitet som kan förklara… Livet är ett mysterium.
Och vad ska jag göra ikväll. En vän däckad, en vän sjuk, en vän som leker med annan vän och slutligen en vän som inte vill leka med mig. Eller hon vill men har inte råd (?!). Kärleken sprids över mig. Ha. Just det ja. Nä nu ska jag ringa Malin och snacka skit. För det är det vi är bäst på. Alltid. Bara skit – inget annat. Ibland pratar hon hål i huvudet på mig – dock fyller hon hjärtat med energi och glädje. Så jag fortsätter låta henne göra det.
Så var man hemma. I sitt eget rum. I sin egen säng. Yummy. Från att ha varit helt opepp till positivt inställd gick oväntat fort ikväll. Allt som behövdes var en bilresa in till en frusen syster som lite vilsen traskade runt i pälsjacka på Lunds gator… Helt underbart utkörd och mördad av arbete att hon nästan blev trevlig. Ursch nej, led med henne – dock måste hon tuktas så att hon inte blir alltför gammal alltför snabbt. För vem ska jag leka med då?
Korridorsfest. Vad finns mer att tillägga? En avstickare till Helsingkrona där jag än en gång mötte gammalt förflutet. Antingen buras jag in eller dem. Men – med Malin vid min sida fick jag tack och lov inte tid att tänka så mycket. Plus att Duracell-kaninen som bor i min ena njure fick liv och studdsade ganska mycket upp och ner, lite åt sidan också. Med schlager untsandes i bakgrunden blev det rätt nice. Dock insåg jag där på dansgolvet att jag kommer missa första deltävlingen vilket suger. Är nämligen, tro det eller ej, en ganska hängiven Melodifestival-tittare. De är nice och mys på samma gång som det är en tradition. Något av det där gamla tv-tittandet som inte finns längre. Tänk Carola (den gamla hederliga 16-åringen med Bibeln!) och lite Ted. Medlodifestivalen har varit ganska mycket men på senare tid ganska lite. Illa. Nu är det bara underhållning. Ingen kvalité. Därför måste jag se det – så jag kan klaga över den dåliga kvlitéen och för en gångs skull kunna säga ”Det var bättre förr.” Brukar ju inte få så många sådana tillfällen – konstigt nog.
Tillbaka på Sparta möttes vi av fjortisfest på ganska hög nivå. Tack och lov hade man ork att skratta år dem… Illa dock. Ska antagligen tillbaka på söndag(?) kväll. Förbryllad över Malins grej med att hitta nice människor… Förra helgen när Malin inte var med hamnade jag i trubbel. Som löste sig nice – men änså. Osköna människor. Så om Malin bara får in en liten nagel i spelet – så vips – är alla ganska sköna och härliga. Konstigt det där.
Dessa upp-och.ner vända hakor kan ses som lite utav barnprogramsveteraner. Oträcka och fruktansvärda eller roliga och mysiga? Åsikterna går något isär. Dock vet jag människor som i narkos ”drömt” mordrömmar om dessa spektakel.
Dock är inte Humle & Dumle mitt egentliga mål med detta inlägg. Egentligen är jag frustrerad över att inte hitta mitt favvo-barnprogram. Ingen vet vad jag menar och Google suger på att hitta info och Wikipedia är om möjligt ännu sämre! Om någon kommer ihåg det är det nice, om någon vet vad det heter är det bättre… Det var en ö som flöt runt i havet insvept av dimma fråne n ångmaskin som drev ön. Riktigt nice. På ön bodde massa olika djur och en figur som var helt underbar var ”Ischki-pischki”-figuren som var lite bly och ganska feg. VAD hette programmet? Ångest. Har funderat jättelänge på detta nu.
Ett annat program som var nice var A till Ö med ugglan och Hedvig. Även det gammal veteran från urtiden
